En natt...

Fönstret viker sig nästan under trycket från den oändliga, svarta natten utanför. Obarmhärtigt trycker den mot de späda rutorna.
"Nu spricker de... När som helst..." tänker hon för sig själv. Natten kommer välla in i mitt rum som en flodvåg och dränka både mig och ljuset vid min sida.

Må så vara...


...


Men fönstren höll även denna natt. En daggdrypande höstmorgon blinkade sömndrucket mot rutan innan den rullade ut sitt purpurskimrande överkast över världen i väntan på den annalkande dagen. Hon blåste ut sitt ljus med en lättnadens suck och somnade äntligen in, minuter före kyrkklockan väckte världen till liv.