Helvetesmat

När jag öppnar kylskåpet ligger han där och blänger på mig. Habaneron. Det känns nästan som att han hånar mig med sitt lysande röda, skrynkliga skal. "Kom igen då. Vågar du inte?" Minnet från min helvetessoppa hemsöker mig än en gång.

Jag var sugen på något starkt. Såg ett två-pack habanero på hyllan på jobbet som jag köpte. När jag kom hem kokade jag upp en buljong och sedan började galenskapen. Jag vet inte vad det tog åt mig, men jag skyller på habaneron. Dess inflytande gjorde mig tillfälligt sinnesförvirrad. Jag malde ner lite kinesisk peppar med en egenhändigt konstruerad mortel (en sked i en till sked, kände mig som MacGuyver) och slängde i buljongen. Hackade upp en hel habanero och slängde i. Tog en matsked sambal oelek och slängde i. Finhackade fyra vitlöksklyftor och slängde i. Droppade ner tabasco, soja, sesamolja och ostronsås sedan redde jag hela härligheten med lite arrowrot. I med nudlar, stekt fläsk, champinjoner, paprika och lök och sedan fick det koka ett tag. Jag tog en tesked och doppade den i soppan, sög i mig innehållet för att smaka av... Allt jag kände var eld och frätande syra. Hat, smärta och ond bråd död. Jag började hosta. Kan jag verkligen äta det här? tänkte jag för mig själv.

Första skeden var nästan outhärdlig. Andra likaså. När jag sög i mig nudlarna brände det på läpparna. Efter några skedar snurrade det i huvudet, jag började svettas och näsan och ögonen rann som en porlande bäck. Efter ett tag började munnen dock domna bort på något konstigt sätt och jag fick i mig en hel portion. Det tog närmare en timme och det gick åt en liter mjölk för att försöka kyla av munnen. När jag lite senare skulle besöka toaletten för att få ut all mjölk jag dragit i mig i mitt plågade tillstånd visade det sig att jag fortfarande hade capsaicin (det som gör chili starkt, läs mer här) på fingrarna. Det kändes som någon hällt syra över mina ädlare delar och det brände i säkert en halvtimme efteråt.

Nu ligger han alltså där och hånar mig. Brodern till den förre habaneron. Satans försök till smaksättare. "Kom igen då. Vågar du inte?" Fan ta dig, habanero, jag ska nog visa dig. Earthless pumpar ut psykadeliska gitarrsolon från datorhögtalarna. Som i trans låter jag blicken söka igenom kylskåpet. Vad har jag? Stjälkselleri, gul lök, röd och grön paprika, kyckling, en halv burk bambuskott, böngroddar, salladslök, ingefära, champinjoner och sist men inte minst, helvetesfrukten. Jag plockar ut allt och lägger det i en hög på diskbänken. Börjar hacka och skära och tärna och krossa. Jag steker och kokar och kryddar. Stjärnanis... Sesamfrön... Fiskolja... Soja... Allt ska i. Ner i pannan, röra och kasta runt.

Nu sitter jag här ännu en gång med tårar i ögonen, hög på capsaicin men jag ångrar ingenting. Ingenting.

Åh, jag älskar att laga mat.