Tunnelbaneskrivande 2

Det blev ett par timmar på tunnelbanan ikväll också... Man kanske skulle starta en blogg dedikerad till det här. Har redan ett flertal texter. Här kommer tre av dom:




Mikael sätter sig ner med en tung suck. Hans långa, svarta hår faller ner över ansiktet och skärmar av honom från omvärlden. Mikael... Vilket jävla namn. Mikael Sandberg... Han hatade verkligen det namnet. Han hatade ganska mycket. Allt egentligen.

Han hatade garderoben till en etta han kallade hem. Han hatade rösten i hans huvud. Han hatade ensamheten. Sakta men säkert hade han glidit ifrån sina vänner. Någon flickvän hade han aldrig haft. Det närmsta han hade kommit var Nadja men det räknades inte för det var namnet på gruppen som malde ut musik i hans öron.

"Varför gör du inte slag i saken och tar ditt liv?" sa rösten i hans huvud. "Du har redan tänkt tanken många gånger, otaliga gånger. Vad har du att leva för?" Mikael Sandberg hade tänkt tanken otaliga gånger. Var idag dagen då det skulle ske? Vilken dag passar bättre än en isande kall, mörk vinterdag? Han trivdes med tanken. Han skulle dricka den där flaskan med Jack Daniels, ta en massa sömnpiller och sen de där ångestdämpande jävla skittabletterna som aldrig fungerade. Sömnpillerna skulle få honom att somna och alkoholen och ångestmedicinen skulle stanna hans hjärta. Han skulle somna och aldrig mer vakna.

Att aldrig mer vakna...

Skulle någon sakna honom? Troligtvis inte. Eller kanske någon men det sket han i. Det var hans liv, inte någon annans.

För första gången på länge log Mikael för sig själv. Så får det bli. Idag är dagen. Hjärtat bultade hårt i hans bröst.

Nästa: Vällingby. Ändhållplats.




Bengt suckade lättat. Det var ändå rätt skönt att vara hemma i Stockholm igen. Eskilstuna är inte speciellt stimulerande.

Han krånglar in den zebrarandiga väskan mellan sätena. Han hade fått den av Eva. Okej, det kanske inte var världens snyggaste väska och han fick utstå en hel del trakasserier från kollegorna men den var väldigt praktisk. Dessutom påminde den om hans älskade fru sedan 22 år som väntade där hemma. Hon höll antagligen på med att laga middag som så många gånger förr. Kära Eva. Hon var ljuset i hans liv. Anledningen till att han orkade kämpa vidare på jobbet. Dessa ständiga affärsresor. Eskilstuna, Landskrona, Katrineholm, Säffle...

Snart hemma...

Nästa: Enskede Gård. Hoppas det blir kalops.




Roffe tittar ut genom hashrusets dimmiga lins. Han sätter sig ner, ställer sig upp.

Nästa: Gamla Stan. Var fan ska han gå nu?